Penthouse shoot
Att komma upp till ett Penthouse i en byggnad som nästan är den högsta i L.A får i alla fall mig att på nytt bli kär i den här stan.
Med panoramafönster runtom missades inte ett enda litet hörn av staden. Insupning av vackra vyer. Lite annat mot den dagliga dosen Venicebums och deras skräpfyllda kundvagnar med rassliga hjul ;)
En satans rolig plåtning som hölls utav svenska Emmeli. Duktig tjej, det där.
Mer bilder kommer sen då.
På luffen i Beverly Hills
Här är jag på en casting i Beverly Hills för nån sorts hårprodukt för tunnt och skadat hår. Det kändes ju helt i sin ordning efter som jag just nu har problemhår och reparerar bäst jag kan. Men, dom ville ha långbenta och vackra modeller till det här jobbet, så självklart kom dessa långbenta skapelser dit men blev hemskickade, en efter en – för att dom inte var flintisar!! Ha ha, ibland kan man undra. Vart hittar man snygga beautymodeller som tappar hår och är flintisar? Jag fick stanna kvar och gå in och prova peruker?? he he knasig business, det här ändå.
Sen skrattade jag mig genom eftermiddagen tillsammans med Anna-Karin som jag mötte upp för lunch och vino.
Rodeo Dr. Bevan är bara kul på dagtid. Kvällstid blir det lite mycket gamla sönderopererade damer med blått hår, juveler och med en mille dollar i bakfickan och så.
Rocculasallad med mozarella, palmhjärta och parmesan och en hel limpa som sköljdes ner med vino.
Vi tog oss genom lunchtimmarna utan några problem och kände att det lika gärna fick vara dax för middag, på samma gång.
Hemmagjord tagliatelle med köttfrsås och en regn av parmesan och mer vino.
Server som tryckte sin goa runda kind mot min panna, mysigt.
Tack för ett tokroligt häng och kolla in min nästipp.
I skylten
Lotta och Matt var ute och shoppade på Century City Mall igår, som för övrigt är en härlig utomhusgalleria i utkanten av Beverly Hills som man kan besöka om man är i stan.
Där sprang dom rakt in i mig vid Pandoras skyltfönster och ansåg att Matt hade gjort sig mycket bra som pappan i lillfamiljen.
Eller?
Pigg out
Ikväll är det dax för den årliga julmiddagen på Mastros Steakhouse. Man går runt här och förbereder sig inför en total matkoma. Det jämförs hur många gram kött man ska beställa och hur svår makgnip man väntas ha resten av kvällen. Jag själv kommer hålla mig till dom där enormt goda räkorna och tänker inte hålla på att larva mig med mac n cheese, lobster mash och creamed spinach och allt det där andra. Jag ska ju till Italien imorn och har för länge sen gett dom mina mått. Så jag kan ju inte anlända som en flodhäst och låta dom springa på stan och hitta passande kläder till en sån med kort varsel, inte. Goda marinerade räkor och en tugga mac n cheese, thats it. Ja, kanske två tuggor då.
L.A is a movie set
Gillar ni George Clooney? Klart ni gör. Han producerar just nu nåt som heter Argo med Ben Affleck. Gillar ni Affleck? Bra! För han blir bara starkare och bättre för varje film han gör. Har ni inte sett The Town och No Company Men ännu så se dom för Ben är grym.
Att L.A är en enda stor inspelnigsstudio vet vi ju alla. Det är det som är tjusningen med den här staden. Jag älskar att stanna upp och kolla in inspelningar och kan stå hur länge som helst och spana. Här är det George Clooney på Beverly Drive igår som filmar, tex. Vill man hålla extra koll på vart saker och ting spelas in kan man kika in här.
Foto: Björn
90210
Mellan två auditions och hundupphämtning i hillsen stannade jag till i stan för en lunch med Björn. Han var där helt ensammen, han. Vi satte oss på M Cafe som jag tidigare dömt ut men gav det another try. Björn fick en Micro Burgare - nån levande mekanism och jag fick grön juice och halvdan sushi. Gröna juicen var toppen.
Jag minns när jag bodde i Bevvan. Jag promenerade alltid till Barneys. Fikade på Iste i lilla hörnan vid Camden och Brighton. Jag och min kompis Jesse gick alltid powerwalks och avslutade med en äggröra på Beverly Hills Hotel. Herregud, känns som över 100 år sen fast det bara är 5 kanske. Jag har verkligen haft olika faser och bott i många utav L.As stadsdelar vilket till slut ledde mig in på rätt körl ner till Venice, där jag nu huserar. Här blir jag kvar fram tills jag tänker flytta till Santa Barbara en vacker dag. Jag tänker också ringa Jesse. Det går ju inte att inte höras på 6 månader, heller.
Sen tog jag som ni ser Palm Drive upp till hillsen för att pussa Justin och hämta upp lilltjejen på 4 ben. Det här är min favoritlänga i Bevvan. Jag känner mig alltid så liten där jag kör här. Jag är ju några cm kortare än dessa palmer, faktiskt.
Beverly Glen
Ojsan, Jag insåg att mitt försök till att bli en proffsig mat bloggerska inte riktigt fungerade. Bilden på det råa köttet mot grönsakerna ser ju hemsk ut. Så jag vill ge er ett tips istället. Mitt uppe på Mulholland ligger ett litet shopping hangout med ett fåtal fantastiska äterier, skönhets salong, butiker, kemtvätt, och en liten svindyr matvaru handel ( ett äpple kostar 80 spänn ) Där finns också en utav LAs bästa sushi hak.
Här uppe på toppen av hillsen bodde jag min första månad i den här staden. Innan jag fixade bil gick jag bara tvärs över gatan och gjorde bank ärenden, åt frukost, lunch , middag och hängde hos frisören, eller bara satt på starbucks och kollade in folk, pirrig och förvntäntansfull över hur mitt nya liv skulle se ut. Jag älskar fortfarande den här lilla oasen och svängde förbi förra veckan och tog en sushi med mig. Vad sägs om Crispy rice with spicy tuna? En av det godaste man kan äta. Det blir ingen bild på det. Jag vill inte förstöra er aptit igen.
Solnedgången alldeles innan från Mullholland innan jag sneddar ner på Beverly Glen Blvd.
